Hej ännu en gång...
Det var kanske inte igår, men här är jag. Jag har efter många om och men tagit mig tillbaka till bloggen, livet har varit alldeles för stressigt för att detta skulle hinnas med. Till exempel idag, vi fick tuggpinnar utav Matte och eftersom dessa pinnar klassas som godis så ska jag ha alla. Råttan och Lurven är ju inte de skarpaste precis, så det var bara att ligga på pass och spana, när någon lämnade sin pinne så knyckte jag den och grävde ner den. Självklart kom jag undan.
Senare när min egna pinne var uppäten blev jag lite sugen och sprang iväg och grävde upp lite gotta, det upptäckte Råttan och blev förbannad och började skälla ut mig. Då var uppdraget slutfört. Godis till mig, en ilsken Råtta och en Lurv som ännu inte har fattat att jag snott hans godis. Livet leker.
Sjukskrivning och lillmatte...
Efter många om och men så är jag äntligen tillbaka, och den här gången har åtminstone jag en god anledning till min frånvaro, till skillnad från lillmatte. Jag har nämligen varit sjukskriven då jag gjort illa min stackars svans, och jag skulle då hålla mig lugn och vila. Det är inte den lättaste uppgiften när man går runt med detta dagarna i ända!!
En tratt! En dam ska inte behöva bära tratt, det är ju förnedrande! Och hur man än gör för att undvika lillmatte så får hon ändå bild på eländet, fy attan!
Nu bär jag inte tratt längre eftersom min svans äntligen mår bra (min älskade lilla bollsvans), så nu kan man fortsätta dagarna som man brukar, antingen jävlas eller ligga och sura.
Det är min anledning i alla fall, lillmattes är inte en okej ursäkt till frånvaro.
Vad är det där bra för? 10 galningar, 2 tjockisar och en boll?
...
Det är en boll, det ser ni väl?!
Tydligen så har NHL börjat igen, och då finns ingenting annat än tv:n. Jag suckar på detta, håller tassar och svansar att det ska bli en förbättring och gör någonting mer produktivt.
Guldstjärna i jävelskap...
Nu är jag nästan gråtfärdig, jag är så stolt! Fegis, du har verkligen tagit åt dig av alla mina tips och kloka råd! Jag ger dig härmed en guldstjärna, din utbildning hos mig är därmed avslutad!
Idag visade Den Där Fega att han är redo att stå på egna ben, jag kan nu med gott samvete släppa taget. Hur han gjorde för att övertyga mig om att han är redo? Han fick guldstjärna i jävelskap, och då är man färdig. Kort, enkelt, fantastiskt. Vi var ute och lekte i snön, lillmatte är ensam hemma, upplagt för succé. Hur som helst, hon öppnar dörren och frågar om Den Där Fega ska in, han börjar springa mot huset så lillmatte ska ta för givet att han vill in, han saktar ner och går långsamt när hon inte tittar längre utan bara väntar, när hon börjar ana ugglor och tittar vart han är så går han bara förbi henne för att fortsätta vara ute.
Hon fick alltså stå där och vänta (i kylan) bara för att du ville jävlas. Jag är helt mållös, om du bara förstod hur nöjd jag är med dig nu.
Hejsan...
Självklart så bloggar jag minst en gång i månaden, tror ni jag är lat eller? Bekväm är närmare sanningen!
F-ordet...
Idag har varit en riktig skitdag. Det har regnat, det har varit sol, det har regnat igen. Självklart lyckas jag pricka in mina utomhusbehov när det regnar. Att vara blöt är ett väldigt oglamoröst tillstånd, man måste tvätta sig så mycket för att sedan vänta på att man ska torka. Denna päls alltså!
En annan grej, den röda katten kom hem igår. Den lataste latmasken man kan hitta, egentligen borde det ju vara min idol då jag alltid förespråkat lathet. Men den katten tar ju lathet till helt nya höjder. AVUNDSJUK?! Jag?! Nej nej, saken är den att det är en katt, alla vet hur jag känner för katter. Opålitliga hårbollar är vad dem är! Dem ligger och slöar i vardagsrummet hela dagarna och gnäller olidligt över den långa promenaden mellan matskålen och soffan. Var glad att ni ens har en matskål!
Jag har i alla fall en pedagogisk metod för att visa dessa kreaturer vem det är som bestämmer, man biter dem. Så när den röda hårbollen äntligen masade sig upp ur soffan efter att ha legat där i 20 timmar så högg jag efter honom, han ska minsann veta att han inte är kung i huset! Och vad händer då? Matte skriker F-ordet (ryser) åt mig. Varför? Nu var jag ju tvungen att gå och lägga mig under trappen och skämmas. Som tidigare poängterats, detta har varit en riktig skitdag!
Kolla bara, där ligger han den självgoda jäveln!
Jakten är igång...
Ja, vi är åter i Jämtland. Jag håller både tassar och svansar för att husse ska komma ihåg att bilen går på diesel, inte bensin. Men det är först när en hemresa är aktuell, det vill säga nästa vecka någon gång. Jag förbereder mig dock mentalt för att det kan bli lite förseningar på det där med hemresa, husse är ju som han är.
Någonting viktigt att poängtera är att när det vankas jakt så visas det tydligt vem den riktiga hunden är. Jag får nämligen godare mat veckan innan, jag får äta den helt ifred utan lurvar springandes runt en. Där ser alla att jag är lite finare och lite bättre. (läs mycket)
Jag har däremot inte mycket att rapportera om kring jakten, förutom att det skjutits två kalvar och att husse direkt efter jakten åkte hem för att sova. Sliten, säger han. Klen, säger jag.
Undra när det ska bli karl av dig.
Dömd att misslyckas...
Idag har det ju varit perfekt väder, inte för varmt, inte för kallt, lagom! Det har varit soligt, så det är på tiden att jag kommer igång med solbrännan, den har liksom inte riktigt kommit ännu. Men, jag är fast besluten att min bränna snart ska vara ett faktum.
Jag traskade ut, la mig vid huskanten och mådde gott. Om det inte vore för den där fega hunden så skulle min bränna redan varit påbörjad! Det här är så typiskt, man har lagt sig ner helt perfekt och solen ligger helt rätt och vinden blåser åt rätt håll, och så ställer du dig i vägen!
Sur och bitter så klart, men efter ett kort samtal så sprang han därifrån, man behöver bara hota med att snart kommer en yxmördare eller en bil med främmande människor eller en fågel som kan bajsa på dig. Nu kunde jag återgå till att sola, om det inte vore för Råttan, den där lilla, luddiga, jobbiga, mindre begåvade hunden.
Vad i hela friden är det för fel på er egentligen? Jag solar! Efter många om och men så fick jag även Råttan att flytta på sig, men vad händer då? Jo, då ställer sig lillmatte i vägen och skuggar mig, då var det lika bra att ge upp, min solbränna är ändå dömd att misslyckas!
I Jämtland kan ingen höra dig skrika...
Det är någonting som jag inte har berättat ännu, en liten historia som jag ska förtälja för er. Vi anlände till Jämtland på tisdagkväll och gick direkt till sängen för att sova. Dagen efter så åkte vi ut till skogen för att röja älgpass, det tog sin tid och husse blev sliten. Det såg nästan ut som att han skulle behöva krypa sista biten, men jag dömer ingen.
Efter lite mat så skulle vi åka hem till Lyngstern, vi hoppade alltså in i den där hemska bilen igen för att påbörja resan hemåt. Husse stannade till för att tanka, och upptäckte då att han hade några saker i bilen som skulle vara kvar här i Jämtland, så han hoppade in i bilen igen och vi vände. Vi kom tillbaka hem till Godisfarbrorn (som inte var hemma, huset var alltså tomt) och lämnade grejerna, för att sedan upptäcka att bilen inte startade. Hoppsan.
Efter många om och men så konstaterar vi att bilen inte startar, jag lider inte, mindre bilåkning betyder mer lycka. Men hur skulle vi nu ta oss hem? Husse dundrar tillbaka in i huset för att ringa några samtal, jag studsar efter honom, lycklig som få. Jag får planeringen upplagd, vi blir kvar här över natten, för imorgon kommer det någon som ska hjälpa oss. Jag funderar inte så mycket över det, jag sköter mitt och dagen lider mot sitt slut.
Dagen efter så hör jag någonting som dånar. Det är en jättestor bil som kommer dundrandes. Paniken stiger, vad nu, ska vi åka i den? Det kan ju alla bara fetglömma! Husse tar med mig ut och lockar in mig i våran bil, jag lägger mig och funderar vidare på vad som försiggår här. Till min fasa så plockar den större bilen upp våran bil, bilen som jag får sitta i, medan husse får sitta i den stora bilen. VAD ÄR DETTA FÖR DISKRIMINERING?! Visst, jag må ha tyckt att den större bilen var läskig, men lite rättvisa här i världen tack!
När ekipaget väl stannade så hämtade husse mig igen. Bittert vände jag ryggen åt honom och tyckte att han var en onödigt stor skit idag. Han försökte smöra genom att klappa mig, men denna dag så fungerade det inte.
Men, för att avrunda detta. Vi fick tillbaka bilen (efter någon timme) och påbörjade resan hem. Och nu till det viktigaste med denna berättelse. Anledningen till att bilen inte startade var för att husse hade tankat med bensin, inte diesel. Ursäkta att jag skrattar, men det här kommer jag att finna roande väldigt länge.
Rotskott...
Flashig rubrik idag lillmatte. *Suck*
Hur som helst, jag har nyligen kommit hem ifrån skogen, en snabbvisit med husse för att röja lite älgpass. Jag har sen hemkomsten varit på min vakt, tänk om dessa människor försöker att smuggla in mig i bilen igen? Då dör jag ju på allvar! Jag har bilfobi.
Men, dagen till ära så har jag haft lite skoj med Den Där Fega, han är ju lättlurad också. Matte släppte ut oss på mitten av dagen och gick sedan in, jag fick genast en snilleblixt. Folket har ju sagt åt Den Där Fega att inte bada, han följer lydigt dessa regler. Men jag tycker ju om att bråka, så jag talade om för honom att han skulle gå ner och bada, för det var ju ganska varmt och det skulle vara skönt att svalka av sig lite. Jag själv kunde ju inte gå eftersom jag satt fast på snöret (som att jag skulle blöta ner tassarna?!). Han tvekade och tyckte att det var en dum idé. Då fick jag ta till mina övertalningstaktiker.
- Men Fegis, det finns falukorvsfiskar i sjön! Skynda dig innan någon annan tar dem!
Som ett skott försvann han. Han kom tillbaka, dyngsur, och såg mig rulla runt på backen full i skratt. Som det kan gå när man tror på allt jag säger.
Denna värme...
Varför vill alla ha det varmt för? Vad är det för fel på folk? Visst, dem har inte en tjock päls som jag, men ändå, det är obehagligt varmt. Den här sommaren har varit den bästa på länge, med lagom temperatur på max 18 grader. Det räcker gott och väl, redan där så är det ju jobbigt att andas.
Hur som helst, idag har det varit äckligt varmt, så där obehagligt varmt så det inte ens har gått att vara ute. Jag följde med matte ut när hon klippte gräset, men kände genast att det var obehagligt och jobbigt, så jag gick in igen. Vad hör man då? Jo, efter endast några minuter ropas det "Alfa!". Här på gården måste man ha uppsyn över mig dygnet runt, bara för att jag inte ska springa till skogen och jaga älgar, men några minuters privatliv kan jag väl få ha?
Jag är extra sur idag endast för att det inte går att vara ute i denna värme, det steker verkligen, man dricker litervis med vatten men håller ändå på att flämta ihjäl sig själv. Kan det inte räcka med max 15 grader? Man behöver inte mer. Och om det är någon som kommer och säger att 15 grader är kallt så ska jag personligen bita den personen i foten, sånt folk kan vi ju inte ha springandes omkring oss.
Åhh älskade vinter, jag saknar dig.
Krig i Lyngstern...
Det började på morgonen då jag slickade lillmatte i ansiktet för att hon skulle kliva upp. När hon inte gjorde det så hoppade jag upp i hennes säng och tryckte in henne i väggen. Efter många om och men så klev hon äntligen upp, och vad gör hon då? Hon släpper inte ut mig, utan hon ger mig mat. Helt fel, jag ska ut! Efter lite jävelskap så fick jag äntligen gå ut, sittandes på snöret.
Dock fick jag betala för gammal ost, hon kom nämligen ut efter några minuter och tvingade in mig igen. Fy så oschysst! Men dagen är långt ifrån över, jag kommer igen!
Det är verkligen det jag gör bäst...
Idag åkte matte och husse till Uppsala, stackars jävlar. Sitta i en sån där äcklig bil i flera timmer, jag lider nästan med er. Det finns självklart för- och nackdelar med detta, nackdelarna är att lillmatte är segare på att ge mig mat, det kan bli några minuter senare än vanligt, det funkar inte. Men, det är fördelarna jag ska prata om idag.
1. Lillmatte gillar att sova, det betyder att jag får väcka henne, för när jag anser att det är dags att gå ut, runt halv 7, så får hon helt enkelt masa sig upp ur sängen, gå ner för trappan och släppa ut mig. När hon sedan tänker "Jag kan gå och sova igen." så hoppar jag på handtaget och vill in igen, precis när hon har lagt sig.
2. Lillmatte är också väldigt glömsk, det spelar ingen roll vad det handlar om, hon glömmer bort det bara man distraherar henne lite grann. Så när hon ska ha sitt morgonkaffe gäller det bara att springa runt lite granna, vilja gå ut, vilja leka, vilja busa, allt man kan komma på. Hon kommer då glömma bort vart hon har sin kaffekopp.
3. Man kör också på dem klassiska grejerna, ser till att vara jobbig, springa ut och in, störa henne när hon sitter vid datorn, slicka henne i ansiktet när hon ska sova. Så länge man är en jobbig jävel så har man lyckats.
Jag tänker nu gå och planera lite jävelskap tillsammans med Råttan, det här ska bli en väldigt rolig helg. Skadeglädje är den ända sanna glädjen.
Ett litet break bara...
Nu har jag varit borta länge, jag tänker inte skylla på någonting, jag tänker bara fortsätta som om ingenting hänt, så går det till i min värld.
Idag har jag för ovanligheternasskull faktiskt ansträngt mig, jag har sprungit runt runt och lekt hela dagen, när det äntligen är fint väder ute så passar man på, självklart ligger man och solar också, man kan ju inte anstränga sig för mycket.
Vad jag egentligen vill ha sagt med det här inlägget är en bra fråga, det är väl för att meddela att jag fortfarande lever och att jag fortfarande är kapabel till att blogga. Sen ska jag självklart dela ut dagens "Tass i arslet", så här mycket uppskattas uppdateringarna blogg.se:
Det jag gör bäst...
Den här dagen började bättre än väntat. Man vaknade som en prinsessa, klev upp och fick mat, sen fick jag sätta mig i min hundgård. Min fantastiska, underbara, ljuvliga och vackra hundgård. Lyckan. Jag märkte dock att folket var påväg och skulle åka någonstans, jag blev genast orolig att dem skulle tvinga in mig i huset igen, men någon snäll ängel satt uppenbarligen på mitt ena öra, för jag fick sitta kvar i hundgården. Åhh, en morgon utan jobbiga, skälliga och lurviga idivider, det är som att Gud tycker att Gråskallets Alfa har gjort sig förtjänt utav en riktig paradisdag. Och vad gör lite regn när man får stärka sin relation med köttbenet?! Ingenting!!
Men folket kom ju hem efter några timmar, och eftersom dagen började så bra så får man ju anstränga sig lite, vara civilicerad, inte min starka sida. Men jag blev utsläppt ur gården och hälsade fint på både matte och lillmatte, sen tyckte jag att jag skulle få gå ner till hundgården igen, men nej, nu skulle jag sitta på snöret, bara för att jag inte ville gå in. Vart är logiken lillmatte?! Hur som helst, nu kunde man ju få bli den där bittska vovven igen. Jag snodde Den Där Fegas köttben och morrad åt honom, du vet, dina saker är mina saker, och mina saker ger du fan i.
Tillslut så fick jag sitta i min älskade hundgård igen, jag och mitt älskade köttben! Nog för att jag älskar min hundgård för att den är så fin och så enkel, men det bästa med att ha den är ju självklart att de andra vovvarna inte får vara i den. Dem står utanför och ser mig smaska på det bästa köttbenet, vad kan jag säga, haa haa.
Men folket kom ju hem efter några timmar, och eftersom dagen började så bra så får man ju anstränga sig lite, vara civilicerad, inte min starka sida. Men jag blev utsläppt ur gården och hälsade fint på både matte och lillmatte, sen tyckte jag att jag skulle få gå ner till hundgården igen, men nej, nu skulle jag sitta på snöret, bara för att jag inte ville gå in. Vart är logiken lillmatte?! Hur som helst, nu kunde man ju få bli den där bittska vovven igen. Jag snodde Den Där Fegas köttben och morrad åt honom, du vet, dina saker är mina saker, och mina saker ger du fan i.
Tillslut så fick jag sitta i min älskade hundgård igen, jag och mitt älskade köttben! Nog för att jag älskar min hundgård för att den är så fin och så enkel, men det bästa med att ha den är ju självklart att de andra vovvarna inte får vara i den. Dem står utanför och ser mig smaska på det bästa köttbenet, vad kan jag säga, haa haa.
På semester...
Nu är man uppe i Jämtland på semester hos godisfarbrorn, lite avslappning och långa promenader unnar man sig när man väl är här. Det bästa med att åka bort är att slippa dem 3 lurviga som hela tiden ska stressa och skälla och vara allmänt jobbiga. Här kan man ta det lugnt och sova ut, äta gott och bara njuta av livet, men man åker inte bort utan att sätta lillmatte i arbete. Hennes mission den här gången, ändra design på bloggen, den gamla hade börjat bli oerhört tråkig.
Men med lillmatte ska man ju inte ha för höga förhoppningar, jag åkte till Jämtland på torsdag, den 24:e maj, först nu har hon lyckats fixa till detta! Jag ska självklart inte gnälla, det förekommer ju, som så många gånger innan, skadeglädje. Hon fick hålla på i säkert 2 timmar innan hon fick till det, jag mår gott. Nu ska man sova en skvätt, möjligen kommer någon uppdatering från semestern, men hoppas inte för mycket, jag är lat.
Skadeglädje...
Men med lillmatte ska man ju inte ha för höga förhoppningar, jag åkte till Jämtland på torsdag, den 24:e maj, först nu har hon lyckats fixa till detta! Jag ska självklart inte gnälla, det förekommer ju, som så många gånger innan, skadeglädje. Hon fick hålla på i säkert 2 timmar innan hon fick till det, jag mår gott. Nu ska man sova en skvätt, möjligen kommer någon uppdatering från semestern, men hoppas inte för mycket, jag är lat.
Skadeglädje...
