F-ordet...
Idag har varit en riktig skitdag. Det har regnat, det har varit sol, det har regnat igen. Självklart lyckas jag pricka in mina utomhusbehov när det regnar. Att vara blöt är ett väldigt oglamoröst tillstånd, man måste tvätta sig så mycket för att sedan vänta på att man ska torka. Denna päls alltså!
En annan grej, den röda katten kom hem igår. Den lataste latmasken man kan hitta, egentligen borde det ju vara min idol då jag alltid förespråkat lathet. Men den katten tar ju lathet till helt nya höjder. AVUNDSJUK?! Jag?! Nej nej, saken är den att det är en katt, alla vet hur jag känner för katter. Opålitliga hårbollar är vad dem är! Dem ligger och slöar i vardagsrummet hela dagarna och gnäller olidligt över den långa promenaden mellan matskålen och soffan. Var glad att ni ens har en matskål!
Jag har i alla fall en pedagogisk metod för att visa dessa kreaturer vem det är som bestämmer, man biter dem. Så när den röda hårbollen äntligen masade sig upp ur soffan efter att ha legat där i 20 timmar så högg jag efter honom, han ska minsann veta att han inte är kung i huset! Och vad händer då? Matte skriker F-ordet (ryser) åt mig. Varför? Nu var jag ju tvungen att gå och lägga mig under trappen och skämmas. Som tidigare poängterats, detta har varit en riktig skitdag!
Kolla bara, där ligger han den självgoda jäveln!
