Alfis

Min skola består utav två elever, Råttan och lillmatte. De måste ju förstå att livet inte är någon dans på rosor. Det är självklarhet i vardagen. Lillmattes läxor är simpla men korrekta.

Till exempel, om jag har varit ute och lerat ner mig och har sand på tassarna så är det första man gör när man kommer in att springa upp till lillmattes säng och skaka av sig sanden och leran där, detta för att hon ska lära sig att bädda sängen. Om hon bäddat den så bäddar jag självklart upp den, bara för att ja kan.

En annan viktig grej man gör som högste hund är när man ska sova, lillmatte frågar mig jämt om jag ska följa med henne när hon går och lägger sig, självklart ska jag sova i hennes rum, men för att vara allmänt jobbig så följer jag inte med, när jag sen hör att hon har lagt sig i sängen så väntar man en minut, sen puttar man på dörren. Hon måste då, efter att ha lagt till sig mysigt, kliva upp och släppa in mig. Detta för att hon ska förstå att min sömn är mycket viktigare än hennes.

Man kan också vara så pass taskig att man ställer sig vid dörren och vill gå ut, hon släpper då ut en och går och sätter sig i soffan. Man måste ha fingertoppskänsla för den här läxan, man ska hoppa på handtaget när man vet att hon har satt sig riktigt bekvämt, då måste hon kliva upp och släppa in mig. OBS! Detta ska göras när hon är ensam hemma, annars kan ju matte eller husse släppa in mig, och det är ju inte lika roligt.

Det bästa med att vara lärare är att eleverna inte har någon talan. Jag bestämmer allt. Kom också ihåg, jag skrattar inte med er, jag skrattar åt er!