Ett fint minne...
Det är någonting jag inte har berättat. Någonting fruktansvärt. Ännu en gång ligger husse bakom en tragedi. Ni vet alla hur mycket jag älskar min hundgård, och alla godsaker som brukar få följa med mig in dit. Nyligen så fick jag ett helt grishuvud! Tack och bock, mums! Detta grishuvud har jag inte haft i ens en vecka, det är borta! Husse släpte in Den Där Fega i MIN hundgård! Han åt upp det! HAN ÅT UPP MITT GRISHUVUD!!! Hjärtlösa människa, hur kunde du släppa in den glufsen?
Sur vart jag så klart, men det var ett tag sen, förra veckan kanske. Och självklart har jag gått vidare, jag gillar bara att gnälla, jag tar alla tillfällen jag får, jag är en väldigt bitter jycke. Det var ingenting nytt. Hur som helst så ska jag minnas detta grishuvud på bästa sätt, och hur gör man det bättre än med en fin bild?
Sur vart jag så klart, men det var ett tag sen, förra veckan kanske. Och självklart har jag gått vidare, jag gillar bara att gnälla, jag tar alla tillfällen jag får, jag är en väldigt bitter jycke. Det var ingenting nytt. Hur som helst så ska jag minnas detta grishuvud på bästa sätt, och hur gör man det bättre än med en fin bild?
En finare bild går väl inte att ta? En bild på mig, liggandes i min älskade hundgård med mitt kära grishuvud. Många gånger så uppskattar man att bo med Lyngsternpaparazzin.
Kommentarer
Trackback
