Det jag gör bäst...
Den här dagen började bättre än väntat. Man vaknade som en prinsessa, klev upp och fick mat, sen fick jag sätta mig i min hundgård. Min fantastiska, underbara, ljuvliga och vackra hundgård. Lyckan. Jag märkte dock att folket var påväg och skulle åka någonstans, jag blev genast orolig att dem skulle tvinga in mig i huset igen, men någon snäll ängel satt uppenbarligen på mitt ena öra, för jag fick sitta kvar i hundgården. Åhh, en morgon utan jobbiga, skälliga och lurviga idivider, det är som att Gud tycker att Gråskallets Alfa har gjort sig förtjänt utav en riktig paradisdag. Och vad gör lite regn när man får stärka sin relation med köttbenet?! Ingenting!!
Men folket kom ju hem efter några timmar, och eftersom dagen började så bra så får man ju anstränga sig lite, vara civilicerad, inte min starka sida. Men jag blev utsläppt ur gården och hälsade fint på både matte och lillmatte, sen tyckte jag att jag skulle få gå ner till hundgården igen, men nej, nu skulle jag sitta på snöret, bara för att jag inte ville gå in. Vart är logiken lillmatte?! Hur som helst, nu kunde man ju få bli den där bittska vovven igen. Jag snodde Den Där Fegas köttben och morrad åt honom, du vet, dina saker är mina saker, och mina saker ger du fan i.
Tillslut så fick jag sitta i min älskade hundgård igen, jag och mitt älskade köttben! Nog för att jag älskar min hundgård för att den är så fin och så enkel, men det bästa med att ha den är ju självklart att de andra vovvarna inte får vara i den. Dem står utanför och ser mig smaska på det bästa köttbenet, vad kan jag säga, haa haa.
Men folket kom ju hem efter några timmar, och eftersom dagen började så bra så får man ju anstränga sig lite, vara civilicerad, inte min starka sida. Men jag blev utsläppt ur gården och hälsade fint på både matte och lillmatte, sen tyckte jag att jag skulle få gå ner till hundgården igen, men nej, nu skulle jag sitta på snöret, bara för att jag inte ville gå in. Vart är logiken lillmatte?! Hur som helst, nu kunde man ju få bli den där bittska vovven igen. Jag snodde Den Där Fegas köttben och morrad åt honom, du vet, dina saker är mina saker, och mina saker ger du fan i.
Tillslut så fick jag sitta i min älskade hundgård igen, jag och mitt älskade köttben! Nog för att jag älskar min hundgård för att den är så fin och så enkel, men det bästa med att ha den är ju självklart att de andra vovvarna inte får vara i den. Dem står utanför och ser mig smaska på det bästa köttbenet, vad kan jag säga, haa haa.
På semester...
Nu är man uppe i Jämtland på semester hos godisfarbrorn, lite avslappning och långa promenader unnar man sig när man väl är här. Det bästa med att åka bort är att slippa dem 3 lurviga som hela tiden ska stressa och skälla och vara allmänt jobbiga. Här kan man ta det lugnt och sova ut, äta gott och bara njuta av livet, men man åker inte bort utan att sätta lillmatte i arbete. Hennes mission den här gången, ändra design på bloggen, den gamla hade börjat bli oerhört tråkig.
Men med lillmatte ska man ju inte ha för höga förhoppningar, jag åkte till Jämtland på torsdag, den 24:e maj, först nu har hon lyckats fixa till detta! Jag ska självklart inte gnälla, det förekommer ju, som så många gånger innan, skadeglädje. Hon fick hålla på i säkert 2 timmar innan hon fick till det, jag mår gott. Nu ska man sova en skvätt, möjligen kommer någon uppdatering från semestern, men hoppas inte för mycket, jag är lat.
Skadeglädje...
Men med lillmatte ska man ju inte ha för höga förhoppningar, jag åkte till Jämtland på torsdag, den 24:e maj, först nu har hon lyckats fixa till detta! Jag ska självklart inte gnälla, det förekommer ju, som så många gånger innan, skadeglädje. Hon fick hålla på i säkert 2 timmar innan hon fick till det, jag mår gott. Nu ska man sova en skvätt, möjligen kommer någon uppdatering från semestern, men hoppas inte för mycket, jag är lat.
Skadeglädje...
