Alfas berättelse del 1...

Jag har kommit fram till en sak. Ingen av er läsare vet egentligen speciellt mycket om hur mitt liv startade här i Lyngstern. Jag har därför bestämt mig för att berätta om hur allting började och hur livet i Lyngstern var från första dagen.

Jag vaknade tidigt på morgonen, vi skulle åka bil (tanken fick mig att må illa) uppåt i landet. Jag visste inte riktigt varför, men så blev det. När vi flera timmar senare stannade så fick jag byta bil, jag fattade inte riktigt varför där heller, men jag tog de lugnt och somnade igen. Inte långt efter så kommer de en till valp in i bilen. Jag stirrade på honom en stund, sen la jag mig och sov, medan han gnällde och skällde. Många timmar senare så stannade bilen och husse hämtade mig och vi gick in i huset. Detta var hemma i Lyngstern. Vi gick in i huset där lillmatte stod, hon ropade att matte skulle komma, men hon tjurade ihop sig inne i köket. Efter lite övertalning så kom hon ut i hallen och såg lilla mig i ett rosa koppel (helt rätt färg!) och så var hon såld. Vem faller inte för ett par valpögon liksom?



Jag tussade runt lite granna i köket och försökte förstå vart jag var, men jag trivdes, var väldigt populär, alla skulle klappa mig och prata med mig. Sådant gillas. Det dök senare upp en rödaktig figur som jag vid första ögonkastet förstod att jag skulle jaga. Meninge med livet stod framför mig, "Ät upp den!" skrek mina instinkter.



Men, den var som sagt fortfarande lite för stor. Jag fick helt enkelt vänta tills jag själv blivit lite större. Så jag fortsatte att skutta runt i köket och såg helt plötsligt en stor svart vovve som såg ut som besten i huset (känd som Den Där Fega), jag visste ju inte då att det var en lite chicken, fast, tuff som jag är så tog jag det med gott mod också, även om han inte direkt gillade mig.



Som sagt, skenet bedrar, då detta är den fegaste hunden på planeten Jorden. Jag struntade i att han morrade åt mig, han fick låta som han ville, det enda jag behövde göra var att visa tänderna lite så sprang han upp och gömde sig under sängen. Så strunt i honom, jag fortsatte att utforksa stället och mötte sedan den lurviga hunden, Lurven, han var inte heller speciellt nöjd med att ha mig här, för nu var ju inte han minst längre. Han låg i sängen i flera veckor och bara surade. Men, han visade sig vara helt okej ändå.



Nu blev de inge mer för detta inlägg, jag behöver som sagt min skönhetssömn. Har ni tur kommer nog fortsättningen imorgon!

Kommentarer
Postat av: sanna

Hej på dig!:)

Jag har en tävling på min blogg nu.

Var gärna med och tipsa nära och kära.

Direktlänk: Hej !

var med och tävla om ett piercingsmycke på min blogg: http://saannaasphoto.blogg.se/2012/january/haller-i-en-tavlning.html#comment



skulle betyda sjuuukt mycket=)

//saannaasphoto.blogg.se

2012-01-24 @ 22:42:36
URL: http://saannaasphoto.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0