Alfas berättelse del 2...
Nu är det verkligen dags för lite uppdatering här på bloggen. En lillmatte utan blogginspiration, då spelar de ingen roll hur mycket man tjatar på henne, det kommer inte att hända någonting. Hur som helst, nu kommer del 2 utav min berättelse.
När jag väl kommit till min rätta här i huset, träffat allt folk och alla luddiga vänner, så var det dags att låta mina instinkter fortsätta att styra och ställa. Jag hade nämligen hittat en liten näddmus som absolut skulle ätas upp, problemet var att den hade gömt sig under några lastpallar, så jag började så klart skälla på den. Efter många om och men så blev detta jobbigt, så jag sprang in för att dricka lite vatten. När jag sedan sprang ut till lastpallen så stod näbbmusen kvar där, helt i chock. Bra där, men hur skulle jag få ut den? Jag fortsatte att skälla på den i nästan en timme då husse tog in mig och gav mig beröm för att jag ställt fast näbbmusen. Men hallå?! Jag ville ju äta upp den, inte få beröm!
När jag väl kommit till min rätta här i huset, träffat allt folk och alla luddiga vänner, så var det dags att låta mina instinkter fortsätta att styra och ställa. Jag hade nämligen hittat en liten näddmus som absolut skulle ätas upp, problemet var att den hade gömt sig under några lastpallar, så jag började så klart skälla på den. Efter många om och men så blev detta jobbigt, så jag sprang in för att dricka lite vatten. När jag sedan sprang ut till lastpallen så stod näbbmusen kvar där, helt i chock. Bra där, men hur skulle jag få ut den? Jag fortsatte att skälla på den i nästan en timme då husse tog in mig och gav mig beröm för att jag ställt fast näbbmusen. Men hallå?! Jag ville ju äta upp den, inte få beröm!
Men, jag fick sura över det, för husse tyckte tydligen inte att jag skulle äta näbbmusen, som enligt mig verkade vara en perfekt middag. Hur som helst, inte många dagar senare så dök de upp tre djur till. Tjocka, feta, svarta kor. Dom var också helt perfekta att skälla ut. Men husse var emot detta också, så därför fick jag ta till mina fantastiska ninjatalanger! Husse tussade ut för att ge kossorna vatten, och i samma ögonblick som han öppnade dörren så flög ett grått streck förbi honom. Jag är bara för bra! Jag kutade in i hagen och efter kossorna som flydde i panik (med all rätt) mot skogen. Husse suckade djupt, för nu var alla kossor borta. När han närmade sig hagen så hade jag ställt dom snyggt och prydligt i mitten av hagen genom att skälla. Husse, du tror för lite om mig. Sådana djur ska definitivt skällas ut!
Hur som helst, nu ska jag följa valpen Alfas goda exempel och sova. God natt!
Hur som helst, nu ska jag följa valpen Alfas goda exempel och sova. God natt!
Trackback
