Alfis

Husse och matte slutar aldrig att förvåna mig. Idag hade dom bestämt sig för att åka ut till skogen och jag fick följa med. Dom hade med sig en konstig korg som jag inte riktigt förstod vad den var till för, men de sket jag i, nu var de ju dags att jaga älgar igen! Vi hoppade in i den där knöliga skokartongen där jag fick sitta fram med matte, hallå! Borde inte alla bilar ha en plats för mig?! Jag menar, bilar är hatade nog, nu ska man inte ens få plats i dom??? Äckliga bilar...

Men men, när vi äntligen kom fram till skogen så verkade både husse och matte ha fått någon slags stroke. Dom planterade sina arslen på marken och började gräva bland små bruna saker som dom la i den konstiga korgen... okej, jag kanske inte är rätt hund att dömma, men, va fan håller ni på med?!

Jag satt där som en idiot i kanske 20 minuter då jag insåg att livet är för kort, så jag sprang iväg för att jaga älg, vare sig husse var på eller inte. Jag hittade en ganska snart och började jaga den, men efter en timme så kändes även detta meningslöst då husse inte ens orkade pallra sig dit. Jag suckade på vägen tillbaka eftersom jag trodde att skogen var till för att jaga älgar. Nu är Alfa sur.