Alfis

Idag när jag och mina fyrfota vänner var ute kom jag på den goda idèn att vi skulle gå ner och hälsa på grannen, Per-Ivar. Dom andra luffsade bara runt och pinkade här och där som dom alltid gör, så jag var tvungen att försöka övertyga dom om att jag tar täten och dom bildar eftertrupp. Efter några om och men så var vi på väg i alla fall, och som tur är så är det bara nerförsbackar dit. Inom kort var vi framme, men Per-Ivar verkade inte intresserad utav att komma ut och socialisera sig med oss, så då var de fritt fram att äta godis på hans skräphög. Det finns mycket smått och gott (jag tänker inte gå in på detaljer, då det kan finnas känsliga läsare, och jag vill ju inte sabotera eran dag), och medan jag stod och åt så passade dom andra på att reta upp Per-Ivars hundar som satt i hundgården.

Efter en kvart kanske så kom matte farandes, hon vrålade och skrek, kastade in oss i bilen och körde hem där hon sedan slängde in oss hundgården där vi fick sitta och skämmas. Jag tog de hela med gott mod, la mig på balkongen och solade nosen. Den Där Fega lutade sig mot stängslet och såg ut som att hela världen hade gått under medan Lurven och Råttan turades om att skälla, gnälla och vara jobbiga. Matte tog in oss senare och sen dess så har vi inte fått gått ut själv. Så, det här måste ju helt enkelt betyda att man inte ska hälsa på hos grannarna här i Lyngstern, det var ju bra att veta...