Alfis

Du slutar aldrig att förvåna mig. Du är stor, du är stark, du kan springa hela dagarna utan att ens vilja sluta (usch, man ska inte anstränga sig mer än nödvändigt!). Du är svart, du har ett läskigt skall, men ändå är du den fegaste vovven som någonsin satt sina tassar i Lyngstern. När Gud delade ut mod till alla fyrfota varelser här på jorden, så låg du och gömmde dig, morrandes, under husses och mattes säng.

Du springer och gömmer dig för minsta lilla ljud du hör, sen ligger du där och morrar. Du vågar inte skälla på ljuden om inte någon av människorna är hemma. När det kommer en okänd människa på gården så springer du runt runt, skäller, morrar, reser ragg och viftar på svansen (?). Jag undrar faktiskt om inte husse och matte har missuppfattat detta, du måste vara en hyena.

Och hur feg och fånig du än må vara, så är du ju ändå fantastiskt vacker, även om du nu är lite grå om nosen. Men oroa dig inte, Alfa finns här och kommer stå upp för dig när helst du behöver de! Fegisarnas rätt i samhället du vet!